Eftersom jag missade Livet på BB i Onsdags och även reprisen innan idag så sitter jag nu här vid datorn och kollar under tiden Martin har sällskap och kan prata av sig lite med en vän. De känns skönt att veta att han sörjer, men att han tillåter sig själv att kunna skratta och prata om både de som hänt och om andra saker! Han har förlorat sin lillebror och det finns de inga ord för, de är så tomt!
Jag finns där för honom, dag som natt! Men jag kan inte göra allt, han behöver stöd från sina vänner också, och behöver ta en dag i taget..
Eftersom liten envisas så går vi bara och längtar nu, så man kan få en glädje i all denna sorg!
Idag har jag gått 15 dagar över tiden, och ni anar inte hur segt det är .. Ska in på kontroll i morgon förmiddag och förhoppningsvis sätter som igång mig då, eller som dom har pratat om så kanske ett snitt! Vad som, så hoppas jag att vad som än sker, så sker det i morgon! Men de återstår ju att se!

Nu ska jag titta klart på livet på BB, sen badet förhoppningsvis.. Beror på hur trött jag är!

Uppdaterar imorgon, puss o hej !